Följetong om islam, del 1: ”Varför en kristen politiskt korrekt amatörteolog vill skriva om islamofobi”

Det finns få saker som oroar mig så mycket som den växande islamofobin i samhället. Inte bara för hur mycket elände den ställer till med för människor utan för att den också symboliserar en växande trend av populism och antiintellektualism i samhället. Jag känner också ett särskilt ansvar som troende kristen att vara en röst mot islamofobi eftersom det är så lätt att man används som slagträ i debatten men jag gör det  också av ren självbevarelsedrift. Ofta känner jag en ilska över att kristendom lyfts upp som ett fantastiskt exempel på att vissa religioner, till skillnad från islam, faktiskt går att anpassa till ett modernt samhälle. Hur understår de dem att använda min tro för att legitimera sitt hat mot en annan religion? Dessutom ligger det någon slags underförstådd anklagelse om att kristendomen ändå i grunden är en barbarisk religion men att vi nutida kristna i alla fall lärt oss att tygla denna destruktiva kraft och numera kan vistas i möblerade rum. Andra dagar slås jag av en krypande rädsla för att hatet mot islam lika snabbt kan slå över till ett hat riktat mot alla troende, oavsett religion. Då tänker jag ibland på den där dikten av Martin Niemöller som börjar “I Tyskland hämtade de först kommunisterna, och jag protesterade inte, för jag var inte kommunist;”. Det är klyshigt, jag vet, men ibland tänker jag faktiskt så.

Allt det här gör att jag ganska ofta slänger mig in i diskussioner på internet med personer som uttrycker någon form av islamofobi (alltså, jag gillar egentligen inte det ordet, blir nog ett blogginlägg om enbart det någon gång) eller hat mot muslimer. Efter att ha varit med om det ett antal gånger så känner jag att även om min kunskap om islam är något begränsad, fast fortfarande hästlängder bättre än islamofobernas, så har jag börjat bli något av en expert på islamofober och islamofoba argument. En annan effekt är också att man börjar bli väldigt trött på att låta som en papegoja och skriva samma inlägg om och om igen fast med varierande kvalitet beroende på hur engagerad eller trött man känner sig just då. Samtidigt har jag också observerat en viss tendens hos de här så kallade “islamkrititikerna” att de väldigt sällan skriver helt egna inlägg där de utvecklar sina tankar utan ofta bara lägger upp en länk antingen till sin egen blogg eller till någon annan mer eller mindre intellektuellt utrustad meningsfrände. De är också väldigt sällan bra på att svara på frågor man ställer i diskussionen utan svarar ofta istället med en motfråga. Efter ett tag hamnar man i något slags ekorrhjul där varje gång man motbevisar ett påstående så bara lägger de fram ett nytt häpnadsväckande påstående som man måste bemöta tills man till slut tänker “den där Sisyfos, han hade det ganska gött ändå…”.

Men nu är det av med silkesvantarna, dags att bekämpa eld med eld! Härmed börjar jag själv skriva asjobbiga, men förhoppningsvis mer läsvärda, blogginlägg som jag kan klistra in så fort jag hamnar i nästa tidsödslande diskussion med personer som är lika insatta i religionsvetenskap som stolen jag nu sitter på. Så de här inläggen är mest till  för min egen skull men jag hoppas att även andra kan uppskatta läsningen, inshallah.

Med varje inlägg kommer också en stor fet disclaimer. Jag är ingen expert på islam och inte heller på kristendomen för den delen. Men jag vågar ändå påstå att med två teologer som föräldrar, varav en doktorerat, och efter att ha varit praktiserande kristen så länge jag kan minnas har jag ändå en viss allmänbildning när det kommer till trosfrågor. Jag har även några enstaka poäng i religionsvetenskap (7.5 poäng nyatestamentlig exegetik) och även om jag aldrig fullföljde de andra delkurserna så har jag ändå hört föreläsningar på universitetsnivå om de andra abrahamitiska religionerna och bläddrat i kurslitteraturen. Därför känner jag att jag ändå har hyfsat bra koll på vad forskarvärlden är enig eller oenig om när det kommer till religionsvetenskap. Jag kommer i så lång utsträckning som möjligt försöka källhänvisa eller underbygga mina argument med fakta, men med handen på hjärtat så är det inte där jag kommer lägga krutet. Om någon med bättre kunskaper läser de här inläggen så är de också varmt välkommna att rätta mig eller, förhoppningsvis mer ofta, hjälpa till att källhänvisa eller ge mer fakta. Jag kan inte heller lova att inläggen kommer i någon särskilt bra ordning eller följer någon särskild röd tråd.

Slutligen så vill jag säga att jag har funderat ett tag på vad rubriken för följetongen ska vara. Egentligen tycker jag att “följetong om islam” är missvisande eftersom jag mer kommer fokusera på islamofobin och inte på religionen i sig. Men jag landade ändå där eftersom det är kort och väcker ett visst intresse, oavsett vilken sida man är på.

Så där, det här var först inlägget och i och med det är jag nu tvungen att skriva fler och inte låta det här rinna ut i sanden. Jag har på känn att rubriken på det inlägget blir “Amen du’rå!”-  vilken religiös skrift är egentligen värst?”